det jag skrev på ett inlägg tidagre idag eller det blir igår?
det handlar om min mormor, hon har ju canser som vissa vet. hela den här grejen berättade hon dagen efter julafton. det kom som en chock för mig, jag blev verkligen helt förstörd. dagarna efter det tänkte jag på allt som kunde hända och att det skulle bli bra. det ska bli bra. idag sa min mamma att tumören hade växt. fast hon har stålats. strålningen ska göra så att umören blir mindre så man ska kunna operera lättare. så nu ska hon opereras snart. hon skulle gjort det i mars tror jag men det blir snart tror vi. min mormor är som min bästavän, och det känns som att jag är på ruta 1 igen. jag hade tagit in det och lärt mig leva med det. men nu känns det som i början igen. men det hjälper inte henne att jag gråter, utan att visa att man är stark. jag är stark vid hennes sida, men när jag är ensam är så så jävla svag så det är inte sant.

tack mina vänner för ni finns för mig och stöttar mig igenom detta, utan er hade det inte gått ♥